Uppryckning.

Nu får det verkligen räcka. Med allt. Det är vansinnigt tråkigt att vara sjuk. Även om jag känner mig lite bättre så där i största allmänhet nu, så blir jag matt och yr så fort jag gör något lite extra. Typ fuldansar till dåliga sätta-sig-på-hjärnan-låtar. Eller står mitt i ett barnkalas med ett gäng tioåringar. Eller rivhostar några gånger på raken.
Imorgon lämnar jag det här skitviruset hemma och drar till Skövde. Istället för ett par hårda träningspass med syrran, som jag hade hoppats på, blir det väl skogspromenad och – förhoppningsvis – lite ridning. Och på lördag blir det systerhäng med BÅDA mina systrar! ❤ Om inte det ska få mig frisk så är det nog kört..

20121101-230512.jpg
Tioåringarna var ändå rätt kreativa mellan
Illtjuten, dansandet och gapflabben..

Annonser

Skitvecka.

Trött, tröttare, Malin.
Sjuk, sjukare, Malin.
Självömkande, gnälligare, Malin.

Well, där är min vecka. Och lik förbaskat har jag jobbat. Lindholmssyndromet sitter i. Kommer du ur sängen kan du jobba. Men nu tänker jag däcka i bingen och fortsätta drömma om härliga träningspass som väntar på att bli genomförda.

Ingen återvändo.

Jaha. Många av mina pengar är investerade. Numera äger jag ett par längdåkningsskidor med tillhörande pjäxor, stavar och skidfodral. Senast jag stod på ett par skidor var det på mammas vit-röd-blå laggar i trä. Intresset och snön töade bort tillsammans och aldrig hade jag kunnat tro att jag skulle köpa ett par egna långglidare sisådär 20 år senare. Särskilt inte med målet att åka nio mil i en vända. Jag måste vara galen (inget nytt under solen alltså), men det är jag stolt över! Om 128 dagar är del 1 av klassikern avklarad.

Då är det väl bara att vänta in snön då. Och leta upp en stakmaskin så länge.

20121020-221246.jpg
..om det inte bara är en dröm i mitt
sömndruckna tillstånd förstås..

Så tiden kan gå.

Ibland blir allt för mycket. Kroppen säger att det inte stämmer, det ska inte vara så här. Då är det bara att lyssna och skala bort. Det mesta kan vänta, det är få människor som orsakar död och lidande genom att sakta ner ibland.
Snart, väldigt snart, hoppas jag att den goda sömnen återvänder och tempot kan skruvas upp lite igen. Tills dess fortsätter ändå träningen, det är inte den som varit för mycket.

Äntligen är jag ok dagen efter ett löppass. Lite stel, visst, men jag haltar inte. Idag har jag hederlig träningsvärk i hela kroppen istället. Känns gôtt! Ridning, powerwalk+core, distanspass löpning och bodypump den här veckan har satt sina spår. Vasaloppet here I come! (måste bara skaffa ett par skidor först..)

20121019-082608.jpg
I alla fall ett bildbevis på att jag varit
ombytt senaste veckan.

Nästan ikapp.

För första helgen på evigheter, eller i alla fall sen semestern, hade vi inget planerat. Hur skönt som helst! Vi gick ut hårt på fredagskvällen med att köra det sista badrumsskräpet till ÅVC – jag premiärade med släpkärrekörningen. Efter crawlkurs och ridskole-återkomst kände jag att jag har utökat trygghetszonen tillräckligt i år för att våga ta steget. Jag skrapade inte i något, tappade inget av lasten och lyckades till och med backa in på vår uppfart (med lite coachning, men det räknas ändå!).
Sen har vi hunnit med att städa, rensa ogräs, hänga i stallet (fick springa i riktigt blöt lera bredvid T och hans häst), fira svågerns födelsedag och avsluta Lisebergs sommarsäsong. En bra helg helt enkelt. Dessutom känns det bättre i benen än på länge, kanske jag vågar mig på två löppass den här veckan. Håll tummarna för det!

20121007-223536.jpg
Hann prova såna här också. Hur
ska jag nu lobba för ett sånt inköp?

Till mig själv.

Nu är det så här att jag får skriva snälla, uppmuntrande saker till mig själv här. Jag bestämmer. Så nu gör jag det. Jag är så sjukt nöjd med att jag var på löparkväll i Skatås ikväll. Jag sprang ca en mil totalt, varav den största delen (mentalt i alla fall) var backintervaller. Ömmande hälsena, uppladdningen med två dagars migränkänning, ösregn och en grym trötthet efter att ha vaknat runt fyra sen vi kom hem från England skulle omvandlas till löplust och positiv inställning till backarna. Tycker att jag lyckades riktigt bra faktiskt! Fick banga på en av intervallerna i en kortare, brant backe. Då dunkade huvudet mer än lovligt och jag fick försöka samla ihop mig igen. Sen körde jag en sista vända uppför backen bara för att jag inte skulle ge mig. Å det så.

I varje backe tänkte jag på Göteborgsvarvet, och hur mycket enklare det blir då om jag gör hemläxan nu. Och så tänkte jag att det är ju bra att hålla på och träna i det här vädret eftersom det antagligen komer vara samma förutsättningar då, ca 10-15 grader och regn. Sen är det helt ok att få lov att klafsa i lera och landa i vattenpölar och smutsa ner sig när man springer. Kul rentav!

20121003-234504.jpgSer glad ut i alla fal!

Så då var det spikat då.

Fick lite förhandstips i somras, från initierad källa, att ”det gäller att du hänger på låset den 1 oktober”. Och så var det ju. Har inte varit med om segare webbplats sen senaste bokningsförsöket på ticnet. Men till slut gick vår anmälan och betalning igenom. Nu är jag en av 21000 anmälda till Vätternrundan! Jag, maken D och syrran (som för övrigt ägde Berlins gator i söndags) ska alltså cykla trettio mil tillsammans strax före midsommar. Packa fikakorgen, D! Sämre roadtrip kan jag tänka mig. Inställningen är allt. Har jag hört.

20121002-224605.jpg

Här kan du inte stå och slöa till!